Gå direkt till sidans huvudinnehåll

Siteimprove och Siteimprove Analytics-bloggposter raderade efter juridiska påtryckningar

Siteimprove och Siteimprove Analytics-bloggposter raderade efter juridiska påtryckningar

Tidigare har Siteimproves chefsjurist skickat mig ett märkligt brev om att de anser att några av mina bloggposter är marknadsföring för en av deras konkurrenter inom webbanalys. Nu har de tagit nästa steg och kopplat in en advokatfirma.

Deras klagomål är att jag på deltid jobbar med bl.a. Matomo-produkten och att det skulle vara problematiskt. Ja, jag har sedan ett år tillbaka jobbat bland annat med open source-produkten Matomo. Men jag har också dessförinnan jobbat massor med år med Matomo hos den arbetsgivare i offentlig sektor jag huvudsakligen fortfarande jobbar för. Och Matomo är även idag ett av mina viktiga verktyg på jobbet i offentlig sektor.

Jämför med en bildlärare, som på sin fritid föreslår att ett gratis / opensource-verktyg för illustration är bättre än Adobe Photoshop. Ska den personen inte få lov att publicera kritik mot Adobes produkt? Även fast hen enbart genom sin anställning kan ses som ha en relation med den här Adobe-konkurrenten?

En irritation Siteimprove tagit upp är att jag är med i ett inspelat webbinarie om det, enligt deras tycke, konkurrerande verktyget. Att vad jag gör som anställd, på arbetstid, skulle begränsa min yttrandefrihet som privatperson på min fritid låter helsnurrigt. Men det är ungefär kontentan av den här otrevliga dialogen Siteimprove fört med mig sedan innan sommaren.

Att jag är en ivrare av att värna personlig integritet syns i många av mina bloggposter. Att vilja bevaka ämnet kring personlig integritet borde inte vara kontroversiellt. Särskilt inte med tanke på att rätten till ett privatliv är ett fundament i de stadgar som hela EU vilar på.

Att jag tycker till om personlig integritet är inte nytt, det finns nog de som läst när jag kritiserat användningen av Google Analytics, vilket jag gjort öppet sedan 2015 och följde upp senast för cirka en vecka sedan. Det kanske inte är så konstigt att jag då i efterdyningarna av EU-domstolens avgörande i Schrems 2-domen förra året rekommenderar det svenska webbanalys-verktyget Vizzit (som jag själv inte har minsta anknytning till), eller Matomo där man kan göra lite som man vill för att det är open source. Matomo är på inget sätt exklusivt för det företaget med vilka jag spelat in webbinariet. Produkten är open source och tillgängligt för vilken organisation som helst att dra nytta av, även Siteimprove.

Går bra att skriva positivt – om något är negativt skickas legala hot

Hösten 2020 gav Siteimprove mig ett utvärderingskonto för deras tillgänglighetsprodukt. Jag skrev senare en bloggpost och lovordade produkten som jag tyckte var riktigt bra för det den är till för.

När den bloggposten var publicerad och avklarad kom trevare och påminnelser om uppföljare gällande Siteimprove Analytics:

“[…] jag undrar lite hur det går med Analytics artikeln, om det är något underlag eller input du skulle behöva från oss där?”

– representant från Siteimprove, innan våra meningsskiljaktigheter började (januari 2021)

Ett tag senare, när jag gav dem chansen att ge återkoppling på ett utkast till min bloggpost om deras Analytics-produkt, började plötsligen Siteimproves chefsjurist skramla med sina juridiska vapen. Nu var jag inte odelat positiv till den här produkten de ville att jag skulle utvärdera.

När jag nu väl skrev om deras Analytics-produkt kom de innan publicering på att jag behövde annonsmarkera bloggposten och leva upp till marknadsföringslagen, även som privatperson (något de inte propsade på när jag lovordade deras andra produkt). Om jag inte gjorde det var de beredda att agera juridiskt mot mig. En intressant vändning från att påminna mig om att de gärna bidrog med “underlag eller input” till min skrivelse. Sen om det var ett sätt att förmå mig att inte publicera någon kritik eller ej, det vet bara Siteimprove själva.

Jag är inte själv jurist, men om man med normal läsförståelse kollar på marknadsföringslagen så tillämpas den:

”[…] när näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet […]”

Marknadsföringslag (2008:486)

Jag som privatperson är inte en näringsidkare, jag är anställd i en verksamhet bland flera som använder Matomo. Jag rekommenderar inte heller uteslutande Matomo som lösning, varken som privatperson eller på jobbet.

Inte heller har jag en näringsverksamhet, eller andel i en näringsverksamhet, som är relevant i sammanhanget. Mitt högst inaktiva bolag gör ingenting med webbanalys. Men det verkar inte bekymra Siteimprove eller deras ombud som tycks vara beredda att anfalla mig på alla fronter de kan komma på.

In kommer advokatfirman

Nu fyra månader senare har det här multinationella företaget bussat en advokatfirma på mig. Advokatfirman gav mig 10 dagar att besvara deras obehagliga brev och göra som de ville, men förbehöll sig ändå rätten att återkomma med skadeståndsanspråk. Charmigt.

De menar att det jag skrivit är dåligt för Siteimproves affärer. Huruvida det positiva jag tidigare skrivit om dem varit bra för affärerna är inget som framkommit av vår kommunikation.

Advokatfirman är väldigt inkluderande jämfört med Siteimproves chefsjurist i att peka ut vilka de har i skottlinjen, nämligen:

  • Jag som privatperson.
  • Mitt vilande bolag som är i en helt annan bransch, som genom en administrativ blunder är registrerad som ägare av domänen Webperf.se), samt
  • Den lilla webbyrån där jag som timanställd jobbar cirka 20% som bisyssla utöver min anställning i offentlig sektor.

Att jag ska behöva anlita en jurist för att jag på min fritid utfört research inom mitt intresseområde och skrivit bloggposter, ja det är fullkomligt absurt.

Mitt svar till Siteimprove och deras advokatfirma:

”Efter samtal med min jurist väljer jag att censurera mig själv och avpublicera de bloggposter jag skrivit om Siteimproves olika produkter. Även de positiva omdömena jag haft.

Både jag och min jurist är övertygade om att jag har rätten på min sida, men jag ser inte poängen med att slåss för min rätt i detta fall. Inte när ett multinationellt företag påstridigt väljer att ge sig på mig som privatperson, min ena arbetsgivare och ett helt orelaterat litet företag inom fastighetsskötsel som jag råkar äga, med hot om rättsliga processer och skadestånd.

Grattis. Ni vann min tystnad.”

Till toppen