Intranätkonferensen Intranätverk 2015 - workshops

Workshop-programmet i korthet:

• 4 intranet publishing models for good governance, med Mark Morrell som nyligen släppte en bok.
• 7 tips for better intranet search, med Kristian Norling som nyligen släppte en bok :)
• Measuring Intranet Performance – Task based approach, med Brian Lamb.
• Intranets and accessibility, med Pia Flodquist som skrivit kapitel om intranäts tillgänglighet i Intranät som skapar värde.

Om du istället är intresserad av torsdagens föreläsningar under Intranätverk så finns alla antecknade och fotograferade här på webbstrategiforalla.se

För egen del är mätbarhet och tillgänglighet de saker jag troligen har mest nytta av när jag kommer tillbaka till jobbet. Mätbarhet eftersom det är något vi håller på att starta upp och tillgänglighet eftersom vi håller på med en massa Sharepoint-piloter där man inte ens riktigt fått till läsbar text i webbplatsens namn.

Mark Morrell om fyra olika publiceringsmodeller

Mark Morrells presentation går mycket ut på att berätta styrkorna och svagheterna med olika modeller för publicering. Det går ju att ha:

1. Centraliserad publicering.
2. Decentraliserad, vilket skulle beskriva ett socialt intranät.
3. Outsourcad.
4. Hybrid av ovan.

På min arbetsplats har vi främst centraliserad publicering, vilket precis som Mark poängterar gärna leder till att de anställda gärna samverkar och publicerar sig själva någon annanstans. Själv lägger jag nog mer fokus på att publicera mig på vår inofficiella Yammer-kanal, sedan finns det gott om självhjälps-grupper på Facebook, intressant nog så samverkar till och med arbetsgivarens kommunikatörer på Facebook...

För femton år sedan var jag en av dem som fyllde en papperspryltillverkares intranät med innehåll. Behöver jag påpeka att detta var på den tiden man skrev koden förhand, behövde kunna tekniker som server-side includes och annat för att få ut en ynka nyhet på ett intranät. Vore intressant att veta vilka som jobbar med outsourcat innehållsarbete på intranät idag och hur uppskattat det är av de anställda.

"Jag önskar att vårt intranätsök vore som Google"

"Enterprise data simply isn’t like web or consumer data – it’s characterised by rarity and unconnectedness rather than popularity and context."
- Charlie Hull, flax

Kristian Norling pratar om att en stor skillnad mellan Google och en intern sökfunktion är att de inte spelar på lika villkor. På Google lägger man mycket tid på att komma överst, internt tycks man inte direkt lägga tid på sådant. På min arbetsplats kollade vi förra året och 89 % av vårt intranätmaterial saknar meningsfull metadata, sådant som en webbredaktör laddat upp och därmed struntat i att bry sig om ifall det blir sökbart.

En annan avgörande skillnad är att det som publiceras på publika webben inte är skapat för att skyddas, som internt material. Alltså finns det på en marknad av information, folk kan rösta på vilka delar de uppskattar genom att skapa länkar till det.

Passar på att tipsa om den sökstrategi som jag, Kristian och några till skrivit på under det senaste året. Här finns också den prototyp Kristian visade under sin presentation, precis som med sökstrategin hävdar vi ingen upphovsrätt på den koden så återanvänd gärna på ett förståndigt sätt :)

Frågor Kristian slänger upp är hur obalansen ofta är mellan antalet som fyller på intranätet med innehåll och hur få (om ens någon) som tar bort material. Man har alltså ett strukturellt problem, genom att fylla på skapar man en allt större informationssoptipp som en ofta obemannad sökfunktion inte kan trolla bort. Sök är inte en strategi som erbjuder magi eller en genväg till att hitta bland en växande hög av ostrukturerad information. Lika lite som att vara hoppfull är en strategi.

Förslag? Gå igenom materialet en dag i veckan, bestämma sig om den ska kastas, arkiveras eller behållas. Man kan tänka på det som att den inte ska vara RUTten - Redundant Utdaterad eller Trivial - om den är det ska materialet arkiveras eller kastas.

När man har sitt innehåll i ordning är det kanske mest sökanalys som kan återstå som dåligt samvete. Det går ut på att inspektera nollresultat, alltså när en sökning inte ger några svar. Man bör också ha ett redaktionellt förhållande till de tvåhundra populäraste sökfrågorna – se till att de har en bra träfflista.

Aktivitetsbaserat förhållningssätt till att mäta intranätet

Brian Lamb pratar om att Paretos princip gäller även när folk får berätta om sina behov med ett intranät, det är en lång hals och lång svans. Det vill säga folk är relativt eniga om vad som är viktigast och sedan blir det väldigt spretigt. Förslaget är att fokusera på de aktiviteter som flest har nytta av. Frågan är om dessa vanliga aktiviteter också är sådant som stöds av standardsystem för den typ av verksamhet som du har.

Brian anser att man ska övervaka användaren när den försöker utföra aktiviteterna och kolla på vilken tid de lyckas slutföra aktiviteten. En sådan aktivitet kan vara att leta rätt på kontaktuppgifter till en kollega, en annan kan vara att lämna in sin semesteransökan.

Första måttstocken är förstås om användarna alls klarar av att slutföra aktiviteterna, sekundärt är hur lång tid det tar. Detta är för att lite enklare kunna utvärdera om ett system - eller en uppdaterad design - lever upp till löftet från leverantören, eller den hypotes som låg bakom designförändringen.

Slutkläm: Detta handlar om kontinuerlig mätning för kontinuerliga förbättringar, det är inte ett projekt.

Tillgänglighet på intranät

Pia Flodquist vill prata om varför, vem, vad och hur.

Varför? Jo, det är väldigt lågt prioriterat tycks det. För att folk, alla, ska kunna klara sig själva, vara självständiga och att man inte ska lägga olika hinder i vägen.

Vem? Beror lite på vem du frågar. Det är svårt att få korrekta siffror på vem som har en funktionsnedsättning, mellan 16-19 % av Sveriges befolkning anses ha en funktionsnedsättning. Det beror på vad man anser är en nedsättning.
Egentligen har vi alla särskilda behov. 15 % av svenskarna är inte födda här och många av dem har inte svenska som ett riktigt välförstått språk. Sedan kan man vara gammal, trött, bakfull och annat som inte betraktas som en funktionsnedsättning men gör att man har samma behov.

Vad? Exempelvis att erbjuda alternativtext. Både de med synsvårigheter och Google blir glada då, i förlängningen också avsändaren. Fyra principer;

1. Perceivible - möjligt att uppfatta. Det kan handla om att man har korrekt kontrastförhållande mellan text och dess bakgrund - detta kan man kolla med verktyget Colour Contrast Analyser. Majoriteten kan nås med användbarhet av färgskalor som sedan går ut över tillgängligheten för de färgblinda, kan lösas genom att erbjuda flera färgskalor som inte
2. Operable - gå att använda. Testa exempelvis vad som händer om du försöker navigera intranätet med tangentbordet, exempelvis att tabba sig fram. Man ska inte behöva lista ut vad som är länkat, dessutom ska länkar vara med tillräckligt stort avstånd så man inte riskerar att träffa fel länk.
3. Understandable - måste gå att förstå. Handlar om att följa konventioner inom design och att inte överaska användarna. Fiffighet ger inte guldstjärna. Pia tar upp exemplet när man skrollar på en sida och plötsligen kommer en karta under fingret/muspekaren. Här sorterar också alla "Läs mer"-länkar in, den länken talar inte om vad den pekar till.
4. Robust - stabilt så att säga. Skillnaden mellan responsive och robust är att robust också tar höjd för skärmläsare och mer ovanlig utrustning. Har du kollat hur ditt intranät ser ut om man får det exporterat till sig till en Amazon Kindle-läsplatta? Detta gäller även innehållet.

Hur? Genom att kräva tillgänglighetsriktlinjen WCAG 2.0 nivå AA och erfarenhet av webbriktlinjer.se, exempelvis. Man ska inte följa med huvudlöst vad leverantören säger sig erbjuda.

Boktips från Pia: Att beställa användbara IT-system (www.anvandningsforum.se/rapport-att-bestalla-anvandbara-it-system/). Gratis är den också :)