Många gånger har en pappersfokuserad kommunikationsavdelning valt ett särskilt teckensnitt man vill använda i all sin kommunikation, kanske tvingas man genom sin grafiska profil. Där ska inte webben sticka ut som ett undantag och då har man sett till att skicka teckensnitt (du vet det där som bestämmer hur bokstäverna ska se ut) även till besökare på webben.
Sen finns det tillfällen när ett designramverk ens webbutvecklare använt för att spara tid gör att besökaren måste ladda ner teckensnitt för att visa webbsidan. Dessa teckensnitt är inte alltid avstämda med identitetsansvarig inom organisationen.
Som vi tidigare konstaterat i checkliste-serien ska man försöka ha så få filer, till antalet, att ladda ner som möjligt. Detta särskilt om man har en stor andel besökare som inte har en jättebra internetuppkoppling.
Webbtypografi
Det är inte säkert att det teckensnitt som man valt ut är det som visas för besökarna. Hur dina teckensnitt funkar kan du kolla på Font Family Reunion. Jag har själv hittat halvextrema typografiska avvikelser där ett teckensnitt utan klackar (så kallad sans-serif) ersatts med ett annat teckensnitt som har klackar (så kallad serif).
Ladda in teckensnitt via Google Fonts?
Använd gärna Google Fonts som tjänst för att ladda ner teckensnitt (om du nu måste). Fördelen är att om teckensnittet är vanligt bland andra webbplatser som använder Google Fonts finns chansen att teckensnittet redan finns i webbläsarens cache hos dina besökare.
Nackdelen är att det i många fall inte redan är nedladdat, men troligen är Googles servrar snabbare än dina. Dessutom så har du lite samma integritetsproblematik som med webbanalysverktyget Google Analytics om du låter Google hjälpa dig servera sidor till dina besökare.
Som du förstår så är det här med webbtypografi inte heller det något man ska lämna åt slumpen. Vill man ta den enkla vägen ut är tipset att inte ha några extra teckensnitt utan välja något vanligt förekommande, ofta fungerande och som har ett högt läsvärde - ett teckensnitt som inte behöver laddas ner.